okej .. folk undrar hela tiden vad som egentligen hände mellan mig

och markus....

såhär var det :

vi blev tillsammns den 2 juni och jag kommer aldrig glömma den dagen.
Jag åkte iväg till Skåne en vecka och den veckan var ett rent helvete!
Saknade honom hela tiden och ville bara hem till honom.

Vi hade dt underbart , även med massa onödiga motgångar som försämrade vårat förhållande men vi klarade igenom oss det där dåliga.
Han har varit ett rövhål en gång innan, dt var i april år 2008 det hände en sak som jag helst inte skriver här.
Men jag tog tillbaka honom eftersom jag var snuskigt kär i honom hela den tiden.

Sen började hans ex skriva till mig och låtsades att " stötta " mig när han och jag bråkade. Hon sa ; ida .. han leker med dig. han är ett svin, jag skulle aldrig ta tillbaka honom om jag fick chansen osv...
Vi bråkade allt mer och hon sa ; lämna honom ida .. han är ett svin, han leker med alla och kommer såra dig som fan.

Till slut gick han mig på nerverna med sin svartsjuka som han inte ens hade någon anledning till så jag valde att lämna honom.. Han lämnade mig först .. sen tog jag tillbaka honom och sedan dumpade jag honom.

Dom blev tillsammans. Allt var bara för att förstöra mellan mig och markus och hon hade en såkallad " plan " till det. Hon snackade skit om honom för att jag skulle lämna honom och dum i huvudet som jag var gjorde jag det.

Jag slet sönder halsbandet som är ett " M ", men såklart så lagade jag det för jag bär det tyvärr än idag.. jag kan inte komma över honom.

Dom är tillsammans nu och han sa såhär när vi gjort slut " ida .. vi var aldrig tillsammans, jag bara låtsades och jag skojade när jag sa att jag älskade dig ".

jag trodde verkligen att han menade dt han sa på dom 3 månaderna och jag kan säga att jag älskade honom .. eller tyvärr fortfarande gör.
även om jag träffar en ny så finns han alltid i huvudet och snurrar.

Jag saknar känslan att sakna ngn så det gör ont. Precis som jag gjorde med honom tiden i Skåne. Ville inte sova själv.. ville ha honom nära och dt vill jag nu med.

Sen aprl förra året tills den dagen vi blev tillsammans var ett helvete, kunde inte se honom, kunde inte prata om honom, kunde inte se något som påminde mig om honom, jag bröt ihop och folk fick göra så jag tittade på annat så fort dom såg honom.

jag kan fortfarande bryta ihop flera gånger om nätterna och önska att jag aldrig gått på varken han eller hennes skit.
Jag såg dom tsm senast i lördags och jag visste inte vad jag skulle göra, döda henne eller honom ? eller som jag beslutade mig till att göra ; skita i dom och försöka gå vidare .Det är hur svårt som helst och jag tror aldrig jag kommer komma över en sån som han. Han var ändå min älskade pojkvän som jag kunde offra allt för. Han var den som en gång gjorde mig glad.

Men jag är ett rövhål som fortfarande tycker om honom och gick på hans skit två gånger om. Hade jag fått en chans med han nu, hade jag tagit den. Så jävla dum som jag är .. men när man är riktigt kär i en person styr hjärtat och inte den dumma jävla hjärnan jag har ...

helvete. ge mig tillbaka den riktiga markus